Frammåt
Fr o m 1 Oktober blir jag "husägare"! Ja, jag ska äntligen få flytta ifrån det där jävla stället.
Jag avskyr hur man blir behandlad. Jag hatar "folk".
Jag frågade en personal på Eken häromdagen vad han gått för utbildning. Han svarade socionom (om jag minns rätt). Jag frågade vad han läste, vad han lärde sig, av nyfikenhet och han svarade att han fick lära sig hur man skulle arbeta på t ex behandlingshem som han valt att göra. Min nästa fråga blev "hur ska man arbeta på behandlingshem då? hur bemöter man människor som är i behov av hjälp?" och på det kunde han inte svara. Han sa att han kunde inte minnas vad han lärt sig men att han tyckte att han ändå sköter sitt jobb ganska bra, han lever på sina erfarenheter.
Jag fick bilder i huvudet på han och sin familj plötsligt. Jag såg dem alla på Torp en gång och kunde inte undgå att lägga märke till hur skum den bilden var.
Jag tänkte att han har ingen aning om vad han pratar om. Han som jag under ett år alltid tyckt "pratat ur en bok" har egentligen ingen aning. Och kanske är det förklaringen. Förklaringen på att han är så konstig. Visst, erfarenheter kan han ha, men om man inte kan minnas vad man utbildade sig till... Jag tycker det är fel.
Och han försökte lära mig ÅP (återfallsprevention). Bullshit, skulle jag, ikväll, gått in på toa och andats och sugsurfat istället för att ta de där ölen? Aldrig. Jag tog dem och har haft en underbar kväll som slutade bättre än någon annan kväll. På grund av ölen? Det tror jag inte, det var bara den sociala delen.
Jag hade ett långt samtal med syon på skolan häromdagen. Innan jag var tvungen att springa till bussen sa han att det är tur att det finns såna som jag, som vill förändra och förbättra. Såna som inte är nöjda med systemet och som har erfarenhet av det. Såna som vågar säga ifrån.
Då blev jag ännu mer peppad att göra någonting. Inte för min skull utan för dem som kommer efter mig. För hon som ligger och har ångest dygnet runt eller för han som inte hittat sig själv, som är lättpåverkad och inbillar sig att hela världen är emot honom för att han ibland inte får sin vilja igenom. Och för mig själv, för att jag inser att eftersom jag reagerar så finns det en mening med att jag upplevt allt. Meningen är att jag ska kämpa för något som jag med hjäkp av min envishet kanske kan göra någonting åt. För jag har haft lyckan att träffa rätt personer vid rätt tillfällen och det finns även en mening med det.
Jag har typ 40 år innan pension, någonting ska jag väl kunna bidra med? Åtminstone för någon? Mitt stora frågetecken är vilken väg jag ska gå för att nå dit. Vad jag än väljer så behöver jag förmodligen grundläggande behörighet, men sen då?
Jag avskyr hur man blir behandlad. Jag hatar "folk".
Jag frågade en personal på Eken häromdagen vad han gått för utbildning. Han svarade socionom (om jag minns rätt). Jag frågade vad han läste, vad han lärde sig, av nyfikenhet och han svarade att han fick lära sig hur man skulle arbeta på t ex behandlingshem som han valt att göra. Min nästa fråga blev "hur ska man arbeta på behandlingshem då? hur bemöter man människor som är i behov av hjälp?" och på det kunde han inte svara. Han sa att han kunde inte minnas vad han lärt sig men att han tyckte att han ändå sköter sitt jobb ganska bra, han lever på sina erfarenheter.
Jag fick bilder i huvudet på han och sin familj plötsligt. Jag såg dem alla på Torp en gång och kunde inte undgå att lägga märke till hur skum den bilden var.
Jag tänkte att han har ingen aning om vad han pratar om. Han som jag under ett år alltid tyckt "pratat ur en bok" har egentligen ingen aning. Och kanske är det förklaringen. Förklaringen på att han är så konstig. Visst, erfarenheter kan han ha, men om man inte kan minnas vad man utbildade sig till... Jag tycker det är fel.
Och han försökte lära mig ÅP (återfallsprevention). Bullshit, skulle jag, ikväll, gått in på toa och andats och sugsurfat istället för att ta de där ölen? Aldrig. Jag tog dem och har haft en underbar kväll som slutade bättre än någon annan kväll. På grund av ölen? Det tror jag inte, det var bara den sociala delen.
Jag hade ett långt samtal med syon på skolan häromdagen. Innan jag var tvungen att springa till bussen sa han att det är tur att det finns såna som jag, som vill förändra och förbättra. Såna som inte är nöjda med systemet och som har erfarenhet av det. Såna som vågar säga ifrån.
Då blev jag ännu mer peppad att göra någonting. Inte för min skull utan för dem som kommer efter mig. För hon som ligger och har ångest dygnet runt eller för han som inte hittat sig själv, som är lättpåverkad och inbillar sig att hela världen är emot honom för att han ibland inte får sin vilja igenom. Och för mig själv, för att jag inser att eftersom jag reagerar så finns det en mening med att jag upplevt allt. Meningen är att jag ska kämpa för något som jag med hjäkp av min envishet kanske kan göra någonting åt. För jag har haft lyckan att träffa rätt personer vid rätt tillfällen och det finns även en mening med det.
Jag har typ 40 år innan pension, någonting ska jag väl kunna bidra med? Åtminstone för någon? Mitt stora frågetecken är vilken väg jag ska gå för att nå dit. Vad jag än väljer så behöver jag förmodligen grundläggande behörighet, men sen då?
Kommentarer
Trackback
