Blint.
När jag går på föreläsningar så gör jag det för att lära mig nya saker och lyssna till andra människors hiistorier, erfarenheter, lärdomar,råd osv. Det finns så mycket man kan lära sig om saker.
Jag pratade med en personal från Eken som berättade att hela personalgruppen från Eken varit på en föreläsning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hon berättade vad föreläsaren sagt som om det inte var av någon betydelse alls och hon hade tydligen ritat streckgubbar då en annan personal frågat henne om hon har DAMP. De tyckte väl inte att föreläsaren var speciellt vettig enligt dem så de passade på att skämta om andra människors besvär. Jag blev arg när jag hörde hur hon pratade om detta. Hon sa även att mycket inom ADHD stämde in på mig. Vilket ledde till att jag, så klart, började prata om kostomläggning och vad kosten har för betydelse och hur långt man kan komma med endast kosten och ingen medicin. Hon tyckte och har alltid tyckt att det bara är trams. Jag har inte blivit någonting annat än dumförklarad när jag pratat om kosten som om det vore min enda räddning. Den enda vet jag ju inte, men det har definitivt varit en räddning. Vi tjaffsade i telefon i över en timma innan jag brast ut i gråt och hon fortsatte, som vanligt när jag börjar gråta så får jag en känsla av att mina tårar blir en vinst för henne.
Min irritation fick mig att skriva till socialstyrelsen för att fråga om de kommit någonvart med informationen jag gav dem. Jag fick svar och jag blev glad av att höra att de ska ta med sig vad jag sagt och vara mer uppmärksamma och lägga större vikt i vad ungdomarna har att säga, få ungdomarna att känna att de blir lyssnade på... De skulle skriva en rapport som jag sedan skulle få en kopia av.
Jag pratade med en personal från Eken som berättade att hela personalgruppen från Eken varit på en föreläsning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hon berättade vad föreläsaren sagt som om det inte var av någon betydelse alls och hon hade tydligen ritat streckgubbar då en annan personal frågat henne om hon har DAMP. De tyckte väl inte att föreläsaren var speciellt vettig enligt dem så de passade på att skämta om andra människors besvär. Jag blev arg när jag hörde hur hon pratade om detta. Hon sa även att mycket inom ADHD stämde in på mig. Vilket ledde till att jag, så klart, började prata om kostomläggning och vad kosten har för betydelse och hur långt man kan komma med endast kosten och ingen medicin. Hon tyckte och har alltid tyckt att det bara är trams. Jag har inte blivit någonting annat än dumförklarad när jag pratat om kosten som om det vore min enda räddning. Den enda vet jag ju inte, men det har definitivt varit en räddning. Vi tjaffsade i telefon i över en timma innan jag brast ut i gråt och hon fortsatte, som vanligt när jag börjar gråta så får jag en känsla av att mina tårar blir en vinst för henne.
Min irritation fick mig att skriva till socialstyrelsen för att fråga om de kommit någonvart med informationen jag gav dem. Jag fick svar och jag blev glad av att höra att de ska ta med sig vad jag sagt och vara mer uppmärksamma och lägga större vikt i vad ungdomarna har att säga, få ungdomarna att känna att de blir lyssnade på... De skulle skriva en rapport som jag sedan skulle få en kopia av.

Kommentarer
Trackback